ealin

Hammarö verkar vara en väldigt platt halvö, vilket passar min cykelkondis perfekt. Det är så skönt att bara glida runt på cykel och njuta.

Igår klarade jag inte längre av att sitta här hemma och räkna timmar och minuter kvar tills Erik åker, det blir inte som vanliga dagar hemma utan jag har hela tiden koll på vad han gör, om vi kanske kan stanna upp och kramas lite, eller om han är upptagen och jag blir efterhängsen.

Så han hjälpte mig pumpa cykeln (nej, jag kan inte, har aldrig lyckats) sen gav jag mig iväg på en cykeltur. Vädret var helt underbart så det var lagom med korta cykeltights och träningströja. Jag kollade lite på kartan först vart jag kunde cykla sen drog jag iväg och cyklade till en plats, sen lite till, sen in på en väg till för att titta lite. När jag kom hem hade jag cyklat 2,5 mil utan att det kändes som värre än när jag cyklat till jobbet 6,5 km.

Jag vet inte om jag vilat mig i form, eller om det var för att jag ätit bra mat och åkte senare på dagen istället för att nyss ha vaknat och stoppat i mig gröt, men det kändes lättare än att cykla till jobbet.

Det kommer bli fler cykelturer, när jag har allergimedicin med mig så jag törs ge mig ut i skogen på egen hand, för jag såg många fina stigar och skogsvägar som lämpade sig perfekt för MTB.

Vi spenderade ett dygn på Väderöarna utanför Fjällbacka i helgen tillsammans med Eriks föräldrar, bror och hans tjej. Räknar man bort den iskalla vinden var det nästan som att åka utomlands; klart vatten och fantastiskt fin natur som skiljer sig mot den jag tidigare sett här i Sverige. Men så får jag ju också erkänna att jag inte spenderat många timmar på västkusten, och att dessa timmar uteslutande varit i Göteborg.

Jag vet inte om det var femte eller sjätte ridlektionen nu, DÅ trillar poletten ner: när jag får en häst som är en stovariant av underbara Mads! Det var så himla skönt att känna att jag nog kan rida ändå, eftersom jag känt mig som en nybörjare sedan jag började på ridskolan.

Gotta love that feeling.

Så förhoppningsvis får jag samma häst nästa gång. Det är ju så jädra gött när man känner att man faktiskt kommunicerar med hästen med små, små hjälper.

Mads och jag 2009

Åsa och jag brukar snacka coping. Idag jobbar jag på min egen coping. Jag har drabbats av en sjukdom som främst drabbar gräsänkor - söndagsdepression. Men jag jobbar som sagt på min coping, så idag ska jag försöka bota det hela med nyttig lunch, chokladmousse och en gå/lunka/jogga-tur i skogen.

Jag önskar bara att jag bytt ordning på det hela, chokladmoussen sitter som en fin vadd runt insidan av magen som förmodligen kommer ge ett väldigt generellt håll efter ett par kilometer.

Söndagarna blev bättre och bättre under de första två åren nu, vi har liksom börjat vänja oss vid "hej då, ses om en vecka". Men nu senaste 2-3 veckorna har det varit värre. Det kryper så jävla nära hejdå för 6 månader... Men just ja, jag skulle inte tänka 6 månader. Veckor. Förhoppningsvis är det bara hej då för 7 veckor första gången.

Något positivt denna söndag är att det bara är EN (!) söndag kvar tills Åsa flyttar in bredvid i porten bredvid! Kan ni förstå hur nära jag kommer ha till världens bästa Åsa? Eller hur trött hon kommer vara på mig efter några veckor?

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.


Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Kom igen nu, det tar max 3 minuter.

Mitt filmsällskap fick jobba istället, så det blir fredagkväll själv. Eller nej, jag ska umgås med godisskålen och titta ikapp på Grey's Anatomy. Tur att jag har choklad att stoppa i mig när jag blir blödig av serien.

Jag är inte en såndär bloggare eller facebookare som uppdaterar så fort jag lagat mat, diskat, städat, tvättat eller vad det nu är för hushållssysslor.

MEN - idag har jag lagat mat igen. Fick för mig att potatisbullar var väldigt längesen, förmodligen i högstadiet någon gång. Så det gjorde jag idag, och helvete vad gött det var!

Frågan är hur många det krävs för magknip, och hur långt över den gränsen jag kommit...?

Eftersom det har varit snöstorm och nu regnar så lägger jag in lite vårbilder jag hann ta innan det här vädret började.

Jag passade på att ta ut lite ledighet nu när Erik är ledig hela veckan, välbehövligt! Det var tuffare än vi trodde att vara på spa en helg, vi var tröttare när vi kom därifrån. Men det berodde nog på att stället var så underbart och avslappnande att vi slappnat av lite för mycket.

Kan verkligen rekommendera Kroppefjäll för den som vill ha en trevlig spahelg med sköna behandlingar, god mat och härlig natur. Vi blev rejält bortskämda av den fina personalen och bubblade mer jacuzzi än vad som var nyttigt för huden.

Note to self: jogga inte för första gången på ett halvår två dagar innan planerad mountainbiketur.

Bild: http://www.kroppefjall.com

Det har varit en riktig myshelg med Erik hemma och Linnéa och Fredrik här på middag på lördagen. Sola på klipporna ute vid vänerkanten idag var inte helt fel det heller. Avslutade det hela med en promenad med Åsa.

Helgen har dock skuggats av tankar på den soldat som skadades i Afghanistan och hans anhöriga. Det är fruktansvärt att det hänt, och jag lider med honom och med de runt omkring honom - familjen, arbetsgruppen, andra soldater nere på missionen. Jag försöker att inte tänka på att det är lite drygt en månad, två om man räknar snällt, tills Erik åker och utsätter sig för samma risker...

Färjestad ridklubb verkar vara den bättre sortens ridskola så jag ger det en halv termin och ser om jag fortsätter tycka om det. Jag måste rida, och jag behöver ha det kravlöst utan ägare som behöver hjälp. Rida för min skull. Så ridskola verkar vara ett bra alternativ just nu.

MEN. Läget på ridskolan tycks bra, men igår tog det 30 min att ta sig från ridskolan till E18 vilket normalt tar max 5 min. Färjestad hade vunnit nån slags hockeymatch. Folk ÖVERALLT som fullständigt sket i att de höll på att bli överkörda (laget hade ju vunnit, då kan de inte dö av att en bil kör över dem). Frustration. Hade lektionen slutat tidigare på kvällen hade det väl inte gjort så mycket, men jag åkte därifrån kl 22 när jag normalt brukar sova, då vill jag bara hem...

Men ridningen gick bättre än sist och tränaren Charles verkar bra. Stackars rumpan är öm, men jag har inte träningsvärk i axlarna! Topp.

Det verkar som att det blir Patrik Kittels tävlingshäst framöver. Den ska stå kvar där den står tills den blir 5 år, nu är den 3!

Jag hade aldrig gissat på 3 år om jag sett videon först...

Sådär segt och härligt på söndagkvällen. Jag skulle kunna städa och diska för att jag har tid, men det är söndagkväll så jag vilar istället.

Riktigt bra helg med mycket Erik-tid och Åsa-tid! Hinner med båda två nu när Åsa bor så nära, det är knappt att jag har vant mig. Snart bor hon ännu närmre, rättare sagt bara 50 meter bort! Den ni.

Nu blir det en kort vecka, Erik kommer hem redan på torsdag enligt planerna och jag kommer hålla mig sysselsatt varje vardagseftermiddag. Den här veckan SKA jag rida på min bokade ridlektion, axeln får tycka vad den vill.

Lite treo också, så går det bra sen. Axeln har bara blivit sämre sen omkullcyklingen igår, så idag har det varit helt omöjligt att göra vissa rörelser med den. Men nu på kvällen när lunchvinet gått ur kroppen pillrade jag i mig en treo och tog ett varmt bad, då blev den lite rörligare så att jag kunde utöva mina få sjukgymnastikkunskaper jag snappat upp från kollegor. Nu känns den lite mjukare. Hoppas att den håller sig mjukare.

Benen däremot har börjat räta till sig. De är ju fortfarande blåa och fula, men inte svullna och gör inte ont att gå på. Töppen!

En toppenhelg med mina älskade föräldrar är avklarad, nu har vi nya köksstolar, gardiner och annat som saknades här hemma tack vare bärhjälp och kombibil. Till veckan utnyttjar jag deras godhet lite till när tvättmaskinen ska transporteras hem.

Veckan ser också ut att bli bra, jag kommer hinna träffa Åsa, rida (om inte axeln blivit helpaj tills dess), fixa lite här hemma och på fredag kommer Erik hem!

Underbart med lite vårväder och att tiden faktiskt går fort nu när vi väl passerat januari. Men lite läskigt är det, för snart är det maj...

Smått mörbultad efter en mountainbiketur med pappa, jag lyckades ligga på backen två gånger. Heja heja!

Det fanns flera riktigt fina stigar här runt omkring, så det lär bli fler turer i vår. Helst utan vurpor.

Rörbäcksnäs augusti -11